Här skrivs det inte särskilt mycket längre och ändå har jag hur mycket tid som helst.  Men det ska det bli ändring på, och det bums. Så det är väl bara att börja beta av allt jag missat.

Att triathlonsäsongen gick åt skogen har nog ingen missat. Eller rättare sagt gick den ingenstans. Eller ännu rättare sagt var det inte ens någon ”triathlonsäsong” eftersom jag inte tävlade alls.

Med låg profil gjorde jag ordentlig träningscomeback för några veckor sedan. Målet var inställt på Europacupen i Alanya i slutet av oktober. Men i skrivande stund ser det inte ut att bli av. Främst för att det känns onödigt dyrt att åka till Turkiet för att tävla om formen inte är helt på topp. Och för att nå en sådan form på mindre än en månad blir det stress. Stress är inte bra.

Men annars känns benet bra. Mina ”distanspass” om man nu kan kalla det för det är uppe på 9km och jag springer tre gånger i veckan. Med andra ord ungefär lika mycket som jag är i skolan.

Jag ska vara ärlig och säga att det faktiskt inte känns så underbart som man skulle kunna tro. Ifall jag skulle kunna träna som ett proffs kanske det skulle fungera men som det är nu känns det faktiskt ganska håglöst. Därav min idé att starta upp en firma. Nu i början har det dock spårat ut i några nätter som jag suttit och nött kod.

Något fjuttigt litet problem som spårar ut och medan timmarna tickar på blir hjärnan allt långsammare. Men att ge upp är inget alternativ och allt som oftast slutar det med att man utan att veta varför plötsligt löser det klockan halv tre och glädjeruset går nästan inte att beskriva. Sen vaknar man och ska simma några timmar senare och ångrar allt ihop.

Men snart är alla grunder lagda det är dags för riktig release.

Och lite roligare inlägg.