Skeptikerna på att den kallaste vinter på tusen år är på intåg minskade i alla fall med några procent igår. Nu är det återigen vinter och snökaos här i Motala och mitt vego-projekt rullar vidare. Än så länge har det gått utmärkt, jag är lite trött men kan även bero (troligtvis beror det på) att jag dragit ner på kaffekonsumtionen för optimera upptaget av icke-hemjärn. I natt drömde jag även min första ”vego-mardröm” . En helt rubbad historia som lätt hade kunnat producerats för TV5:s räkning, minnena är lite suddiga men precis innan jag vakna satt jag fastbunden i skolmatsalen och tvångsmatades med falukorv.  Vad det nu kan betyda?

Men vintervädret till trots så räcker inte lite slask för att avskräcka ett pass på mountainbiken till förmån för ett på testcykel.  Termometern visade en ensam plusgrad när jag började trampa vilket gav underlaget en ”slush ice”-liknade konsistens och gjorde att man önskade man var Greg Hancock varje gång en kurva skulle pareras. Dessvärre var så inte fallet och varje skarp sväng blev istället en adrenalinhöjare utan dess like.

Ju allt längre bort jag kom från Motala blev det sedan bara kallare och kallare. Rätt som det är märker jag att kedjan börjar tugga luft och slinta från bakkransen, jag tittar ner och det ända jag ser är en stor snöboll. Neeee….

Så där stod jag mitt i skogen mellan metropolerna Bona och Karlsby med en halvt fungerande bakväxel. Jag lyckades skrapa bort det värsta och gurgla lite vatten på den (var kanske ingen jättesmart idé) men jag fick i alla fall ett drev att funka. Framväxeln isade ihop ganska snabbt därefter och för att hålla det enda bakdrevet rent var jag tvungen att hålla en konstant kadens.

Jag kom i alla fall hem och till middag vart det morotssoppa. Fortsätter vintern är det motorsågkedjeolja och Nokian Haka som gäller nästa pass. Hare gott så länge!