Tom Honig

Träningsuppstarten går som planerat, lite mer och lite seriösare för varje dag. Med bloggandet går det däremot inte lika bra. Men eftersom jag nu för tiden slösar bort en timme av mitt liv varje dag i Sveriges mest efterblivna lokaltrafik. Samt att jag numera har en äppel-telefon. Tänkte jag att jag kan slå tre flugor i en smäll med en wordpress-app.

Så från och med nu daglig buss-logg. Detta var ett test och här kommer en testbild. Hej hopp!

Jag lever…
Men inte så mycket mer än så, när det gäller min fysiska kapacitet.

Men det ska bli ändring på det från och med nu. Utan en hård träningsplan tappar veckan liksom mening. Utan en monstersimning varje måndag blir inte söndagsångesten den samma. Simmar man inte, blir heller det ingen bastu efteråt…

Jag trodde inte jag skulle säga det men jag saknar Motala lite.. Fan, att man skulle behöva sluta för att inse hur bra man hade det.

Men nu drar jag igång igen. Ska försöka blogga lite angående mål och upplägg så jag kan motivera mig själv. Om träningspusslet förut handlade om att lägga bitarna på rätt ställe handlar det väl nu snarare om att få plats med så många bitar som möjligt. Jag jobbar löjligt nära Eriksdahlsbadet så några pusselbitar ska nog gå att klämma ner där.

Ska också inflika att knät är bra nu. Sprang 11km på 47min precis. Det var jävligt tungt, men skönt. Nu kör vi.

Ursäkta röran. Men uppdaterar lite..
Snart bättre funktion och trevligare läsning.

Jag visste det! Jag borde inte ha läst boken. Men nu har jag gjort det och det är för sent att ångra sig.

Första gången jag skadade mig allvarligt, var innan Stockholm triathlon 2009, jag drog på mig ett löparknä som jag drogs med hela hösten även om loppet i Stockholm gick helt okej. Hur som helst, när jag var hemma med mitt skadade knä för att simma DM träffade jag min gamla simtränare. När jag sa att det inte gick så bra och att jag bara drog på mig skador sa han att jag skulle läsa en bok som hette Born to Run. Han hade gjort det, och börjat springa i de tunnaste sneakers han hittat och alla skador hade försvunnit bums.

Men mig lurade han inte så lätt. Dessutom var jag för slö för att läsa en bok på engelska. Men nu har jag alltså läst boken, den var riktigt bra och nu är jag sjukt sugen på att bör springa igen. Speedade myror i benen.

Och efter att ha skadat mig med alla olika sorters skor, med och utan inlägg. Ska jag när knät så småningom godkänner det trappa upp igen och göra det barfota. Vad kan hända? I värsta fall skadar jag mig igen, men det verkar jag göra hur som helst.