Min akilleshäl blev grädden på moset. Tårtan på tårtan, ja kärt barn har många namn.
Det finns inget som suger mer än att vara skadad och på något sätt känns det som elitidrott handlar om tiden mellan skadorna, de går nämligen inte att undvika. Hur man än försöker.

Fast förhoppningsvis lär man av sina misstag. Och hittills har jag åtminstone aldrig haft samma problem mer än en gång. Så frågan är väl bara vid vilken ålder man har betat igenom alla skavanker…

Hur som haver kan jag inte påstå att motivationen varit på topp den senaste veckan. Ifall det är för att jag är sliten, vårdeprimerad, eller skadad vet jag inte. Men det är verkligen som dag och natt att jämföra suget att hoppa upp och morgonträna nu som för några veckor sedan. Men det vänder.

I veckan fick jag årets våtdräkt, nya ORCA Alpha från Venkanto plus lite annat smått och gott. På Fuerteventura ska jag fixa till en ordentlig photo-shoot så ni får se hur sjukt snygg den är, och snabb! Nästa vecka börjar jag på en ny kula och säsongen 2011 är i sikte.

Ny hjälm, foto: Jocke