Tom Honig

Antalet tråkiga bloggar har gått i inflation, jag inser att jag är på väg ner i samma hål om inte redan där för länge sedan.

Jag lägger ner denna verksamhet tills jag har något kul att komma med igen.

Snipp snapp snut, så vare slut!

Ja, det var tusan vad bortdaltad man har blivit. Nu är det ett halvår sedan jag flyttade från Motala men pannbenet är lika vekt.

Va? ska man träna efter klockan 5…?
Måste man Jobba…?
Tar det en halvtimme att ta sig till simhallen…?
Är det ingen tränare på kanten..?

Jag stukade foten i tisdags, och min maxade motivation svalnade åter något. Foten kändes hopplöst dåligt till en början, men den har hämtat sig snabbare än jag befarade så imorgon ska jag ut och köra ett riktigt ap-hårt pass som jag med 50 procents sannolikhet kommer att ångra efteråt… Nej, så dum är jag ju inte… Eller kanske.

Hur som helst. Barsjöspåret som enligt rykten var ett projekt som kommunen valde att satsa pengar på och gjorde att den nya simhallen blir en 25m istället för 50m…? Knappast troligt, men hursomhelst, banprofilen är ganska bra att mata intervaller på. Ett varv är 2,3km. Jag startar nere vid tavlan och har då först en knapp kilometer lättlöpt som går svagt utför där man kan pressa 3.00 ganska behagligt (ifall jag är i bra form dvs.) Nu vet jag inte vad jag gör.

Sedan blir det uppför, med korta branta backar som man gör små ryck upp för. Varvet avslutas med en längre backe där man kan plåga sig ordentligt och riktigt bra snurr på pulsklockan. På toppen slutar jag, typ knappt 2km, och joggar ner för backen till tavlan.

Imorgon blir det fyra sådana, men lite långsammare än normalt, ifall foten är med på noterna. Sen ska jag planera träningen fram till nyår och publicera här. Sedan är det fritt fram att hacka ner på mig ifall jag viker ner mig.

Det ska väl kunna bli ett blogginlägg i veckan också. Det är ganska bra att få skriva lite ibland så man inte glömmer bort hur man gör. Det är illa när man tycker sin egen grammatik sviktar.

Klart Slut. Glasstrut.

Att träna ordentligt kräver ordning och reda. En bra träningsdagbok är därav ganska viktigt. Mitt senaste projekt har dock gått lite över styr och jag orkar inte lägga tid på det längre, men en vacker dag kanske…

Men efter helgens ”uppvaknade” är motivationen fulltankad igen. Stockholm suger har jag kommit fram till, men med den inställningen blir det knappast lättare att gå upp på morgnarna så jag ska ta mig samman och göra det bästa av situationen.

Upplägget framöver blir lite mer, lite längre och framförallt mer kvalitet. Idag var jag på väg mot ett nytt banrekord på de 16km mellean jobbet och hem, när jag med 500m kvar springer på en sten och vrickar foten. Det verkar dock inte lika hoplöst som jag först trodde, men man vet ju aldrig med sådana struntsaker…

Aja, bästa av situationen var det. Imorgon går jag upp 05.45 och simmar 5km innan jobbet.

Det blev ett riktigt kanonläger och jag vart till och med positivt förvånad av att ja inte var fullt så dålig som jag trodde.

Simningen var det mest fokus på vilket för min del var riktigt bra. Springa är alltid roligt och går alltid bra att komma igång med, simningen däremot är en riktig plåga när formen sviker. Men med helgens pass i ryggen ska det gå att styra upp en skaplig satsning på hemmaplan.

Jag har nog lite talang för det här trots allt, att slänga bort det vore extremt dumt.

Snar kanske kreativiteten att blogga lite mer rolig och inovativt också kommer…